Aftonbladet 11 oktober 2006

Putin är skyldig

"Hans fingrar äro feta som daggmask, hans ord är som blytunga ord", skrev den ryske poeten Osip Mandelsjtam om Stalin. Fem år efteråt mötte han döden i ett av Gulags alla transitläger. "Varför tycker jag så illa om Putin?" Jo, för hans enfald, som är värre än brottslig, för hans cynism, hans rasism, hans lögner…", skrev den ryska journalisten Anna Politkovskaja. I lördags sköts hon till döds i hissen till det hyreshus hon bodde i.

När jag för ett år sedan recenserade Anna Politkovskajas bok "Putins Ryssland" kändes det som vore den skriven i en enda lång, lång urladdning och jag retade mig lite, lite grann på hennes stora, stora ilska och tänkte att om de ryska journalisterna sparade lite på sina adjektiv skulle kanske deras genomslag bli större. Vad ska man säga nu?

Jo, att Anna Politkovskaja fick genomslag. Hon var ett mycket känt ansikte i sitt hemland. Alla visste vad hon stod för. Putin teg i två dagar och när han till sist lovade en ordentlig utredning gav var det på en fråga från George Bush, inte för att han tyckte att det ryska folket behövde en förklaring.

De ryska medierna kan förstås inte negligera mordet. Men de rapporterar mer om vittnesmål från trapphuset och om att riksåklagaren personligen tagit hand om fallet och mindre om protestmötena i Moskva, S:t Petersburg, Helsingfors och Paris. Journalistkolleger bugar åt "nationens samvete", de minns henne från det journalistiska arbetet. Men varför beskrev de verkligheten så annorlunda? De intygar Anna Politkovskajas ärlighet och goda uppsåt, men skriver att "allt kanske inte var sant". Men vad som inte skulle vara sant, det törs de inte skriva.

 

Vem är skyldig?

Anna Politkovskaja fanns på extremnationalistiska dödslistor. Officerare som kidnappat och mördat civila i Tjetjenien och som hon jagat fram i ljuset har motiv. Liksom Ramzan Kadyrov, Putins vasall i Tjetjenien, vars tortyrkamrar Politkovskaja var i färd med att avslöja.

Vladimir Putin, som firade sin femtiofjärde födelsedag på morddagen, fäller säkert inte heller många tårar över Anna Politkovskaja, men kanske välkomnar Kreml ändå inte mordet. Uppståndelsen demonstrerar, på samma sätt som u-båtskatastrofen I Barents hav och gisslandramerna i Moskva och Beslan, svagheten I det Ryssland presidenten så gärna vill se starkt.

Många skyldiga pekas ut – som kompanjonen till den nu fängslade  affärsmannen Michail Chodorkovskij eller den till Storbritannien flyktade förre oligarken Boris Berezovskij, som Izvestijas kommentator föreslår. Motivet: destabilisera Ryssland och sprida misstro mot Putin i väst.

Oavsett vilket är Putin skyldig. Till att tv inte släppte fram Politkovskaja, men släpptes fri att hetsa mot hennes "landsförräderi". Till att hon ostraffat kunde benämnas "krigets och terrorns barnmorska". Till att tolv journalister bragts om livet i beställningsjobb under hans presidenttid. Till att dessa journalisters mördare går fria.

 

Mordet på Anna Politkovskaja kommer inte att göra det lättare för dem som står för en kritisk och självständig journalistik I Ryssland. Dessa journalister behöver vårt stöd, de behöver veta att vi ser dem. Och vi måste se dem.

Sverige har efter Sovjetunionens fall haft ett omfattande utvecklingssamarbete med Ryssland. En stor del av detta arbete har haft mänskliga rättigheter och demokratifördjupning som mål. Jag har som journalistutbildare spelat en liten roll i detta sammanhang.

Till 2010 ska biståndet upphöra. Skälet är Rysslands positiva ekonomiska utveckling. Det är ok när det gäller projekt som Rysslands politiska ledning har intresse av att understödja.

Men det finns frågor där intressena går isär. Jag tror knappast att den ryska staten vill sponsra kurser som "Journalistik och demokrati", "Media och makten" och "Undersökande journalistik" eller av att stötta organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Alltså, biståndsministern Gunilla Carlsson: Låt demokratistödet få finnas kvar.

"Vi lever som om landet inte finns. På tio stegs håll hörs inga samtal", skrev Mandelsjtam i sin dikt 1933. Vi har ett ansvar för att de orden inte ska bli giltiga igen.

Tolkningen av Osip Mandelsjtams dikt har gjorts av Hans Björkegren