Putins Ryssland är nysovjetiskt

[2006-11-17]
Politkovskaja, Anna: Putins Ryssland (Ordfront), övers. Hans Björkegren

Är Ryssland ett normalt land? På väg mot rättsäkerhet och demokrati? En som svarar definitivt nej är Anna Politikovskaja som i sin senaste bok - Putins Ryssland - levererar en ursinnig, sluggande uppgörelse med det postsovjetiska Ryssland.

Postsovjetiskt förresten? I Politkovskajas ögon är Putins välde på väg in i en neosovjetisk fas. Sovjettidens nomenklatura har kommit tillbaka, den här gången med mutor från storkapitalism/maffia som inkomstkälla. Fostrade som de är inom sovjetsystemet visar de åter - efter en kort period av förvirring - en stark förmåga att känna vem som är starkast och vem det alltså är mest lönsamt att lyda.

Värst drabbat är rättsväsendet – eller snarare de människor som söker rättvisa. Det kan handla om föräldrar till värnpliktiga som misshandlats till döds, miljöaktivister som inte har en chans när ”nya ryssar” vill exploatera naturvårdsområden, aktieägare och direktörer som motas bort från sina företag av maffia, lokalpolitiker och polis i allsköns förening, anhöriga till de närmare 200 personer i gisslan som gasades ihjäl när Dubrovkateatern i Moskva stormades av säkerhetsstyrkor. När de kräver att få lägga fram sin sak blir de hånade i medier, hotade av åklagare eller hunsade av domare.

Till och med den politiska psykiatrin har kommit tillbaka, visar Politovskaja. Samma personer och samma institut som på 60- och 70-talen diagnosticerade Sovjetdissidenter som mentalsjuka används nu åter för att fabricera psykiatriska utlåtanden på beställning uppifrån.

Som i rättegången mot överste Jurij Budanov, anklagad för att spritpåverkad ha rövat bort, våldtagit och mördat 18-åriga Eliza Kungajeva från hennes hem under en ”operation” mot en tjetjensk by.

För att leda i bevis att översten inte var straffansvarig undersöktes han i Moskva. Resultatet blev ett intyg på att han inte var ansvarig för sina handlingar och att ”offrets uppträdande var en av de faktorer som orsakade Budanovs tillfälliga psykiska sammanbrott”. Han borde få vård, var slutsatsen.

Anna Politkovskaja är journalist på den ryska tidningen Novaja gazeta. Där gjorde hon sig ett namn som skribent om och kritiker av kriget i Tjetjenien. Boken ”Tjetjenien - sanningen om kriget” (på svenska 2003) var en stark rannsakan av den ryska arméns övergrepp.

”Putins Ryssland” vidgar bilden, även om Tjetjenien också nu har en framträdande roll.

I korta episoder beskriver hon enskilda öden: den värnpliktige som lämnades på slagfältet, åldringen som hittades fastfrusen på golvet i sin egen lägenhet, Anna Politkovskajas före detta gnälliga väninna Tanja som nu blivit rik på affärer och slängt ut sin karl, skaffat en ung älskare, gillar Putin och ställer upp i valet för att slippa betala mutor.

Politovskaja beskriver maktens inkompetenta och omänskliga agerande vid händelser som vid gisslantagandena på Dubrovkateatern i Moskva och i skolan i Beslan i norra Kaukasien.

Anna Politkovskaja avskyr Vladimir Putin.

Alla missförhållanden är Putins fel. Antingen genom att han direkt är den skyldige, eller genom att han skyddar de skyldiga, eller åtminstone genom att han inte gör tillräckligt för att ändra på förhållandena.

Det är minsann äkta avsky. Och säkert inte orättfärdig heller. Men det blir ibland lite mycket ilska.

Anna Politovskaja försvarar sig med att det är för tidigt för henne att ställa sig vid sidan av skeendet och försöka skriva en opartisk analys. ”Jag lever och skriver ner vad jag ser.”

Politkovskaja är frustrerad. Frustrerad över att ryssarna bejakar sin president och inte protesterar mer. Frustrerad över att utländska toppledare älskar att frottera sig med honom. Visst. I boken finns gott om exempel på upprörande brott mot mänskliga rättigheter. Men när Gerhard Schröder frågade Putin om fallet med överste Jurij Budanov och den mördade Eliza Kungajeva förblev den ryske presidenten svarslös. Och till slut underkändes den rättegång i vilken Budanov friades från ansvar. Fallet togs upp på nytt och nu blev domen tio års arbetskoloni med sträng regim.

(politiken.se, oktober 2007)