tillbaka


Barometern 30 juli 1999 

Mobilen når inte till Grötsjö

Kalmar

Först kommer skylten. "Grötsjö". Sedan en lång raksträcka på skogsvägen. En kurva och ett rött hus. En kurva och ett gult hus. Skog - och ett rött hus till. Sedan är Grötsjö slut.

Vi skulle leta reda på två döda ekar som uppgavs stå här någonstans och fotografera dem.
Men vi såg inte dessa träd för all skog.
Askar och almar och lönnar och även en och annan ståtlig ek silade solljuset genom sina lövverk. Vackert, visst, men skogen såg mycket levande ut.
Ingen människa att fråga. "Inget nät", upplyser mobilens display.
Vi vänder och kör tillbaka på den smala grusvägen.
I byn bor fem personer. Men det vet vi inte nu.
Vi stannar vid det sista, röda, huset. Det verkar tomt. En ljusblå traktor med några tunna trädstammar i en vagn bakpå pryder gården och ett par hörselskydd hänger över något som från vägen ser ut som en gammal hammock. Mycket huggen ved.

Blekskär såpnejlika

Utanför det mellersta, gula, huset välkomnas vi av en skällande jakthund i löplina. Ett hölass inkört i en skiftesverksladugård. En hästtransportvagn, några gamla jordbruksmaskiner och brännässlor på tunet. Ingen människa syns till.
Det första, röda, huset är en praktfull, renoverad, tvåvånings mangårdsbyggnad från förra seklet. En gång har invånarna byggt en stenmur för att avgränsa tomten mot vägen och nu växer den blekskära såpnejlikan tätt både bakom och nedanför muren.
En gräsbevuxen bruksväg leder djupare in i skogen. Vi följer den.
– Det skulle vara kul att köra rally, säger fotografen.
– I morrn Micke, väser jag och kryper längre ned i sätet.

Äntligen en levande själ

Efter 850 meter spärras vägen av en målad grind bakom vilken gräset är klippt. Ett rött torp skymtar. Vi ser att ett fönster är öppet och går försiktigt ur bilen för att inte skrämma dem som håller till här.
– Hallå!
Det är Olle Allhed som ropar. Här sommarbor han och Berit i Berits föräldrahem. Annars bor de i Halmstad. Ek växer lite längre bort, säger han, men några döda känner han inte till.
Däremot vet han en del om Grötsjö.
– Det bor fem personer i de tre husen. 1880 fanns här 250.
Svågern har letat fram husförhörslängderna. Berit Allhed kommer ut med avskrifterna. Vi läser att hos en bonde var tjänstefolket 13 till antalet. Här finns pigor, drängar och inhysehjon antecknade.
– Därborta, säger Olle Allhed och pekar på skogen, bodde tvätterskan. Man kan se husgrunden ännu.
– Och det här var landsvägen mellan Påryd och Vissefjärda.
Han visar vår bruksvägs diminutiva fortsättning runt ett uthus.
Förbifararna är få. Fast för ett par år sedan kom geologerna.
– De letade efter ett ovanligt mineral som skulle finnas här. Men jag minns inte vad det hette, säger Olle Allhed.

 

Fotnot: Detta är, såvitt vi kunnat utröna, den första artikeln i Barometern-OT:s historia som handlar om Grötsjö. Grötsjö ligger i Kalmar kommuns västra gränstrakter, åtta kilometer bilvägen från Påryd.

tillbaka