tillbaka

Misjas ordning härskar i Tbilisi

Från luften badar stadens i ljus fast klockan är tre på natten. De många medeltida kyrkorna är fasadbelysta.
En stor skylt på vägen mellan centrum och flygplatsen upplyser – på engelska – om att vi kör på George W Bush Street.
Fasaderna längs huvudgatan Rustaveliavenyn är alla glänsande nyrenoverade.
Och på kvällen sitter vi i en medeltida källare i gamla staden och smörjer kråset med auberginer med valnöt, den berömde ostpajen chatjapuri, spenatbollar, späda salladslökar, milda rädisor, smakfulla tomater, tjockt med färsk koriander, lavasjbröd, granatäpplekärnor – allt nedsköljt med vin från den blå saperavidruvan.

Det är svårt att tro att Georgien befann sig i krig med Ryssland för två månader sedan.
Det är sant, huvudstaden Tbilisi drabbades inte direkt av krigshandlingar.
De värst utsatta är de flyktingar som tvingats iväg från Sydossetien i något som liknar etnisk rensning och invånarna i de georgiska byar norr om staden Gori där sydossetisk milis härjade fritt.
Våra georgiska vänner vid bordet, journalister och lärare, lever sina liv ungefär som före kriget. Men de berättar om en oro oh en bristande framtidstro. Fastighetsmarknaden är på väg nedåt och byggindustrin knäar.
President Micheil Saakasjvili dumdristiga försök att tvinga in den maffiastyrda utbrytarrepubliken Sydossetien under den rödvita Georgskors-fanan slutade i fiasko och har på ett brutalt sätt ändrat förutsättningarna för den georgiska statens framtid.

”Det finns ett stort behov av diskutera framtiden och många har viktiga saker att säga”, berättar Maia Butbaja, en journalist med Abchazien som specialområde. «Men de når inte ut.»
Den ledande tv-kanalen Rustavi-2, som spelade en viktig roll vid ”rosornas revolution” 2004 är nu bara en tröttsam megafon åt makthavarna.
Misja, som presidenten allmänt kallas,s lärde sig en del av ”rosornas revolution”. Så när oppositionen demonstrerade och krävde hans avgång förra hösten stormades den då mest trovärdiga informationskällan – tv-kanalen Imedi. Stationens utrustning slogs sönder och sändningstillståndet drogs in.
Saakasjsvilis seger i presidentvalet i vintras följdes av väldokumenterade anklagelser om valfusk. Han hade nog vunnit ändå, men måste Sveriges utrikesminister säga att valvinsten ”visar landets tydliga val av demokrati och ekonomiska reformer” samt anklaga oppositionen för att ”ifrågasätta och sabotera”?

Nu behöver Georgien ekonomisk hjälp efter det katastrofala kriget.. Flyktingproblemet är enormt, fastän det i medierna mer eller mindre sopats under mattan.
”Hjälp oss gärna materiellt”, säger Maia Butbaja, ”men viktigaste av allt, det är att ni aldrig någonsin glömmer bort att tala om för oss – hur demokratin fungerar och varför det är viktigt att leva i en demokrati. ”
(ST Press, oktober 2008)

tillbaka