tillbaka

Lekar i jul – det kan bli asakul

Skinka, Kalle Anka och lutfisk i alla ära. Vill ni hålla på riktiga jultraditioner är det gamla jullekar som gäller.

Mycket av det vi förknippar med julen– gran, tomte, julklappar, lucia med mera – är produkter av 1800- och 1900-talen. Överklassen härmade sina sociala motsvarigheter på kontinenten. Bara sakta sipprade de nya sederna ut till gemene man.
Vad som däremot är gammalt är jullekarna. Lika gamla som julen själv kanske. Långt innan kyrkan hade bestämt att Jesus föddes den 25 december vill vi gärna tro att våra asatroende förfäder rumsterade om ordentligt kring vintersolståndet.
I Nordisk familjebok från 1910 omtalas att jullekar i ”gamla tider öfvades vida mer, än fallet är i våra dagar, såväl av de bildade klasserna, som af gemene man”. Lekarna är i allmänhet gamla, en del till och med från hednatiden.
Olof Rudbeck berättar i sin Atlantica att drottning Kristina och den blivande Karl X Gustav lekte ”kungaleken” i Uppsala 1651, ”hvarhvid Rudbeck själv var en herde med skalmeja” (skalmeja=medeltida träblåsinstrument).
Under det glada 1600-talet, påpekar Peter Englund i Den oövervinnlige, var det stora fester med lekar och upptåg som gällde: man umgicks inte i mindre grupper. Umgänget var mer bullrigt och burleskt än diskret och disciplinerat.
”Om kvällen, när hela hovet var vid gott humör, skulle jullekar lekas; man började med blindbock och fortsatte med låna eld, skrev en hovman om julen hos Gustav III.”

Bondejulen, däremot, förändrades knappt alls före det förra sekelskiftet. Tiden mellan Lucia och Tjugondedag Knut var en tid då mycket av gårdens normala arbetet gick på sparlåga. Förberedelserna inför den kommande storhelgen bröts emellanåt av mindre begivenheter som ”Lill-jul”, Lucia och Tomasdagen.
Juldagen firades lugnt medan de stora upptågen och festerna sparades till annandagen och mellandagarna.
Då anordnades ”lekstuga” eller ”julstuga” med ringdans och långdans, observera utan gran. Lekarna gick ofta ut på att para ihop flicka och pojke som i ”Flickan hon går i ringen” och Viljen i veta och viljen i förstå hur bönderna brukar så havre”.
Mest var det ungdomar, drängar och pigor, som festade. Ofta hade de ridit runt i trakten på staffanståg och tiggt mat och dryck till sin fest.
Upptågen uppskattades inte alltid av överheten. ”Julstugorna” förbjöds. Upprepade gånger dessutom, så förbuden tycks inte ha haft någon större effekt, anar Jan-Öjvind Swahn i Den svenska julboken.
Myndigheterna motvilja mot alltför roligt julfirande fick de kända komikerna Thor Modéen och John Wilhelm Hagberg erfara så sent som 1936 när de dömdes av Stockholms tingsrätt till 75 kronor i böter. De båda lustigkurrarna hade att dristat sig till att på själva juldagen framkalla munterhet under en matiné i gamla Sportpalatset i Stockholm. Ett vittne omtalade under rättegången att han visserligen inte uppfattat en av Modéens repliker, ”men av publikens sätt att reagera hade vittnet förstått att det hade varit något verkligt roligt”. En försvårande omständighet var att skojigheterna ägde rum mitt på dagen, hade de skett på kvällen hade domen kanske blivit friande.

Att lekar är något som bara angår barn är ett ganska nytt påfund. När bokhandlare Nils Wilhelm Lundequist 1833 gav ut boken med den stiliga titeln Den muntre gästen i sällskaps- och familjekretsar eller Vald samling av alla slags Sällskaps- och Jullekar, Pantutlösningar, Charader, Logogryfer, Anagrammer, Gåtor, Gåtfrågor, Sällskapspel med Kort, Nativiteter, m.m. var det vuxenvärlden han vände sig till.
I den behändiga lilla boken redogörs för hundratals lekar, bland dem flera som leks än i dag; som blindbock i många varianter, hela havet stormar och säcklöpning. Den senare leken är, får vi veta ”…ganska nöjsam, emedan de flesta af de kapplöpande falla omkull under vägen, och kunna ej så hastigt hjelpa sig upp, då bruket af armarne är mycket hindrat.”
Bokhandlare Lundequist ger inte mindre än 65 förslag till pantutlösningar, det vill säga straff eller påföljder för dem som förlorar någon lek eller tävling.
Uppgifterna kunde kräva både fantasi och skådespelarförmåga. Man kunde få likna någon av de medtävlande vid en blom- eller en fågelart eller hålla ett förlovningstal över en man och en kvinna i sällskapet.
Eller så fick man ”plocka persilja”. Så här gick det till: ”Tillhör panten en herre, så går han till ett fruntimmer och säger till henne: Jag – plockar – persilja. Vid hvarje ord gifver han en kyss. Tillhör panten ett fruntimmer, så gör hon detsamma med en herre.”
Förutom ”persilje-kyssen” räknas också ”kapuciner-kyssen”, kloster-kyssen” och ”kyssa dörren” upp som exempel på pantutlösningar.

Den muntre gästen har nog stadsbefolkningen som målgruppen. På landet kunde det gå mera våldsamt till. Olof Rudbeck igen:
”Karllekarna hålls tämligen hårda än i dag, så att mången får utstå både blått öga och brutna armar och ben, dock inte som fordom. De som i dag hållas är dessa: Nappa stek, blindbock, mussla sko, tämja stutar, torka malt, rida till kungs, sko blacka, dra gränja, spänna kyrka, Mig möter med hundra stöter, Marcus vill du ha dask, segla till Tyskland, stå i så, krypa till krysset och många andra, som förrättas med hugg och slag, dock måttligen. Om jag här skulle beskriva dem alla så bleve därav en hel bok.”
De ”karllekar” som Rudbeck så förtjust räknar upp är egentligen inte bara jullekar. Många av dem var utelekar för året om-bruk. Men eftersom det främsta – eller kanske det enda – julpyntet i bondehemmen var sedan att strö halm på golvet – upp till ett sex tum tjockt lager – så passade de våldsamma lekarna nu bra inomhus också. Man föll ju i alla fall mjukt.
En lekfull jul tillönskas er alla – med eller utan persiljekyss.
(ST Press december 2005)


Jullekar att prova själv

Jultyppan (julpyttan)
En person ligger på rygg på golvet. En hopvriden halmruska (eller en modern julbock) läggs på golvet ovanför hans huvud. Personen för benen bakåt över huvudet och tar med tårna halmruskan och kastar den så långt det går. Den som kastar längst vinner/slipper bjuda på ägg till påsk.

Sko blacken
Lägg ett hötjugeskaft (typ kraftigt kvastskaft) mellan ett par stolar på ungefär en och en halv meters avstånd från varandra. Någon får sätta sig på stången med en käpp i handen och benen uppe på skaftet. Den lekande ska stöta käppen i golvet ett i förväg bestämt antal gånger – varannan gång på vänster sida om skaftet, varannan gång på höger – utan att sätta ner fötterna på golvet. När blacken så blivit skodd ska personen med käppen stöta ned föremål som placerats på stolen framför. Ha ordentligt med halm under!

Dra oxe
Två deltagare står på knä med bakarna mot varandra. På var och en av dem lägger sig en person på rygg, med knävecket vinklat över den knäståendes axlar. De som ligger överst tar båda hårt tag om en liten käpp. Sedan gäller för de båda oxarna att dra så hårt som möjligt åt var sitt håll. Det ekipage som släpar iväg med det andra vinner.

Köpa julbrännvin
Ställ dig, utrustad med en kraftig träpinne i vardera handen, i en dörröppning med en kraftig tröskel. Ta spjärn med fötterna mot tröskeln och börja, med hjälp av pinnarna, att röra dig fram mot ett glas brännvin som placeras ungefär på en kroppslängds avstånd från tröskeln. Framme vid glaset ska det tömmas. Klarar du att gå tillbaka på samma sätt har du verkligen förtjänat supen.

Nöta gunne
Göm några nötter i näven och säg till din lekkamrat: ”Nöta gunne”. Får du svaret ”Gott jag vunne” är utmaningen antagen.
Fråga då: ”Udda eller jämnt”.
Svarar din kamrat rätt får hon alla nötterna, men om hon svarar fel får hon böta lika många.

Filipin
Om du får två nötkärnor när du knäcker en nöt (oftast är det en krakmandel) kan du spela filipin. Ät ena nöten själv och ge den andra till den du vill spela med. Bestäm att den förste som, vid ett speciellt datum eller nästa gång ni ses, säger ”filipin” vinner. Obs. Förbjudet att använda mobiltelefonens kalenderfunktion!

Blindbock
Blindbocken får en bindel för ögonen och ska försöka fånga någon av de andra i leken. När han lyckas gäller det att lista ut vem det är bara genom att känna sig fram. Gissar blindbocken rätt blir den infångade ny blindbock, gissar han fel får han börja jaga igen.
Varianter finns, till exempel att den infångade ska göra sig identifierbar genom något ljud.

Tämja stutar
Bind ihop ditt ben med din lekkamrats ben med ett halvlångt rep. Ryck och dra med foten, den som ramlar förlorar.
(ST Press december 2005)


Källor:
Jan-Öjvid Swahn: Den svenska julboken
Peter Englund: Den oövervinnlige
Nordisk Familjebok,1910
Ebbe Schön: Julen förr i tiden
Nils Wilhelm Lundequist: Den muntre gästen i sällskaps- och familjekretsar

tillbaka