tillbaka


Anna Politkovskaja

Rysk dagbok (Ordfront)

Den sjunde oktober, vid årsdagen av mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja samlades någonstans mellan ett par hundra och två tusen människor till en minnesmanifestation i centrala Moskva. De övervakades av säkerhetsstyrkor på 2 500 man.

Den förhållandevis klena uppslutningen är ett tecken på de svårigheter den ryska oppositionen har. Rysslands mer och mer likriktade massmedier och statens försök att lägga hinder i vägen för dess protester gör att kritikerna har svårt att nå ut med sitt budskap.

Att oppositionen har förtvivlat svårt att enas om ett slagkraftigt alternativ till Vladimir Putins regim, är ett genomgående i de dagboksanteckningar som Politkovskaja skrev från december 2003 till augusti 2005 som nu ges ut på svenska.

I löpande kommentarer framträder en bild som är bekant för dem som följer utvecklingen i Ryssland och för den som har läst Politkovskajas tidigare böcker.

Oppositionstidningar sätts i brand, liksom bebodda bostadshus i staden Astrachan när borgmästaren vill sätta fart på nybyggnationen, människor som klagar på myndigheter trakasseras, förlorar jobbet eller misshandlas. Ekonomisk nedskärning drabbar krigsveteraner och pensionärer, muslimer som inte håller distans till de statligt sponsrade religiösa organisationerna förföljs, affärsmän som stödjer oppositionen kastas i fängelse. Och de anhöriga till offren för terrorn i skolan i Beslan och vid teatern i Moskva förvägras sanningen om stormningarna som skördade så många liv.

Kriget i Tjetjenien påstås vara avslutat, men laglösheten fortsätter. Människor kidnappas. Moskva sanktionerar tagande av ”kontragisslan”, det vill säga att man griper släktingar till upprorsmän som ett sätt att få dessa att ge upp.

Politkovskaja besöker Putins favorit i Tjetjenien, Ramzan Kadyrov, vars säkerhetsstyrkor anses ligga bakom en stor del av kidnappningarna. Kadyrov skryter självsäkert om att Tjetjeniens dåvarande president Alchanov fick sitt ämbete ”därför att jag litar på honom till hundra procent”.

En av Kadyrovs underhuggare är mycket angelägen att visa prislapparna i dollar som sitter kvar på de tunga, mörka möblerna i högkvartaret. ”Ramzan är den främste bland tjetjener, Han har lovat att göra mig till ordförande i Fritilsbrottarnas federation”, säger underhuggaren.

”Knäpp-Ramzan”, som Politkovskaja kallar honom.

Ramzan Kadyrov är en av dem som misstänks ligga bakom mordet på Anna Politkovskaja. Han är nu själv president i Tjetjenien

De traditionella demokratiska partierna sviker, anser Anna Politkovskaja.  Högerkrafternas förbund och det liberala partiet Jabloko lyckades inte få några mandat duman i det senaste parlamentsvalet, men de tycks inte fatta varför. De finns mest i storstäderna och i stället för att intressera sig för befolkningens problem och åsikter ”skriver de till Europa” och klagar.

Västanknytning blir ett medel i Putin-administrationens argumentation mot människorättskämpar och oppositionella. Nya lagar försvårar för icke regeringsanknytna organisationer som tar emot stöd från utlandet. Putin talar om en ”traditionell” eller ”anpassad” demokrati. Det betyder helt enkelt att de gör vad de vill och kallar det demokrati.

Hur ska det kunna bli någon ändring. I Politikovskajas svartaste stunderna är det fel på folket självt: ”Tyvärr finns det hos ryssar en drift att inte sticka ut hakan, och det är särskilt uppenbart i dag”, skriver hon.

Bättre betyg får Soldatmödrarna, en organisation bildad av Tjetjenien-värnpliktigas mammor, samt den nya rörelse som har förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov som portalfigur. Och ungdomen.

Hon gillar Jablokos ungdomsförbund som distanserar sig från sitt liberala moderparti och rör sig mot vänster.

Mer förvånande – och för det har Anna Politikovskaja fått kritik – är hennes respektfulla omdömen om ungdomarna i det Nationalbolsjevikiska partiet, vars program tidigare omfattade skapandet av ett eurosovjetiskt imperium. De är engagerade, genomför spektatulära aktioner mot regeringen för vilka de straffas hårt – men få i den traditionella oppositionen bryr sig, skriver hon.

Partiet demonstrerar dock tillsammans med människorättsaktivister under Garri Kasparovs demokratiska front och det är, enligt Anna Politkovskaja, på väg mot mitten.

Politkovskaja skriver om ett grannland till Sverige, och hennes bok tvingar oss  att diskutera och ta ställning. Vad kan Sverige och Europa göra? Utformningen av försvaret, energifrågorna, biståndspolitiken; allt påverkas av, eller borde påverkas av utvecklingen i Ryssland. Vi kanske ska ta Anna Politkovskajas ord på allvar och tala mer om detta.

tillbaka