tillbaka

Barometern  8 juli 1995

Historiska ben i nytt ljus

Kalmararkeolog reder ut gamla släktförhållanden med modern DNA-teknik

KALMAR
Det började med en bra historilärare på Stagneliusskolan.
Det fortsatte med studier i arkeologi.
Nu är 26-årige Anders Götherström från Kalmar Sveriges främste på att lösa arkeologiska problem med hjälp av arvsmassan.

För över 40 år sedan hittades skeletten av en man, en kvinna och en liten baby i en stenåldersgrav  i Linköping. ”Stenåldersfamiljen” har det hetat sedan dess om de tre som nu vilar på länsmuseet i Linköping.

Men hur vet man att det är en familj egentligen? Är det inte bara våra nutida föreställningar som vi projicerat på de här människorna som levde för knappt 5 000 år sedan?

Anders Götherström ska ta reda på svaret med hjälp av DNA, dioxiribonukleinsyra, den komplicerade molekyl i vilken vår och så gott som allt annat livs arvsmassa är lagrad, och som ger information om vilka egenskaper en individ ska få.

NU HAR ANDERS Götherström sommarjobb på Sveriges Kriminaltekniska laboratorium, SKL, i Linköping.

På dagarna ägnar han sig åt kriminaltekniska problem, som till exempel att avgöra vem som är vem av två drunknade vars kroppar flutit upp i ett skick som gör att man inte kan identifiera dem på vanligt sätt. På kvällarna arbetar han med stenåldersmänniskorna.

Metoderna är i princip desamma: han extraherar, utvinner , DNA ur de drunknades kroppar för att jämföra det med föräldrarnas DNA. Ett eventuellt släktskap går lätt att påvisa. På stenåldersmänniskorna har han borrat ur en liten flisa ur benen och ur det benet ska han ta fram DNA. Är de mamma, pappa, barn eller står de i något annat släktskapsförhållande till varandra, å kan han svara på det. Och ge ett bidrag till våra kunskaper om hur människor levde på den tiden.

Det var en lärare på Stagneliuskolan, Sven Andersson, som med sina levande lektioner grundlade Anders Götherströms intresse för historia. Fast med tiden fann han att arkeologi nog var mer stimulerande.

DNA-FORSKNINGEN kom han in på mer av en slump. Han hade vänner som jobbade med det. Och han läste boken ”Den dubbla spiralen”,  där nobelpristagaren James Watson beskriver vägen fram till upptäckten av DNA-strukturen.

– En spännande, nästan skönlitterär skildring av människorna bakom forskningen och miljön där de verkade. Den gav en kick, säger Anders Götherström.

Han har just klarat av sin fil mag och han har börjat på doktorandkursen på arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm.

Den vetenskap han ägnar sig åt har genomgått och genomgår en explosionsartad utveckling. Det var för bara tio år sedan man lyckades utvinna gammalt DNA ur mumier. Och 1989 lyckades man göra samma sak ur gamla ben.

–  Vi befinner oss i ett inledande skede och vet inte var gränsen går, säger Anders Götherström och ger en bild av hur fort det går:

– Vetenskaplig artiklar som publicerades för ett år sedan är redan föråldrade. Och de som skrevs 1989 räknas som klassiska verk.

Han berättar om de internationella symposier som sedan 1991 hållits vartannat år för de forskare som använder sig av gammalt DNA i sin forskning. På dem samlas folk som jobbar med insekter, däggdjur, dinosaurier – och arkeologer. Snart är det dags igen, denna gång i brittiska Oxford. Anders Götherström blir den ena av två svenska deltagare.

Vad kan man då ta reda på med hjälp av DNA-tekniken? Anders Götherström nämner ett projekt som drivs av arkeologiska forskningslaboratoriet. Det handlar om järnåldern och om den tid då staten skapades.

– Bland annat undersöks hästben som hittats på olika håll och man försöker reda ut släktskapet mellan hästarna. Så kan få en bild av hur handelsvägarna på den tiden gick.

 

SJÄLV ÄR HAN mycket intresserad av stenåldern. Han berättar om fynd från bondestenåldern som gjorts på Åland och som har likheter med fynd gjorda i såväl Finland som Sverige. Men varifrån kom då ålänningarna?

– Jag skulle behöva använda DNA från 20 individer – svenska finländska och åländska. Och så ett halårs arbete. Då skulle jag kunna svara på frågan.

Jurassic Park då? Ni vet filmen där en forskare hittar dinosaurie-DNA i blodet av forntidsmyggor som kapslats in i ett stycke bärnsten och sedan rekonstruerar skräcködlor som sprider… ja, just det, skräck. När får vi se Boris Bravin på Ölands djurpark stoltsera med en nyfödd Tyrannosaurus?  Frågan måste ställas.

Nu framstår det som ren science fiction. Ta en mänsklig DNA-kedja. Den består av omkring tre miljarder nukleotider (informationsbärande bitar) ordnade i en given följd. Den längsta bit vi kan ta fram i dag är 300 nukleotider lång. Så det återstår en del, minst sagt, säger en ganska skeptisk Anders Götherström.

tillbaka