tillbaka

Barometarn sommaren -95.

Konst knyter vänskapsband

 

KALMAR

En medalj för 600-årsjubileet av Kalmarunionen.
En två meter hög staty i Vänskapsparken.
Skulptören Algimantas Vytenas från Kalmars litauiska vänort Panevezyje har tvåprojekt på gång som i hög grad riktar sig till Kalmarborna.
På tisdagen visade han sina arbeten för Barometern-OT.

 

Vänskapsparken är den gröna plätt som ligger mellan Södra vägen och järnvägsspåren på Tullslätten. Vänskap och musik är också temat för den skulptur som Algimantas Vytenas  just börjat arbeta med.

Skulpturen är tänkt att vara Algimantas Vytenas motprestation för det stipendium för att arbeta i Kalmar han fått av kommunen. I en rätt torftigt inredd lägenhet för invandrarmottagning på Två Systrars väg, bor han under en månad tillsammans med in familj. Här visar han en miniatyr i lera av statyn som han tänkt sig den.

 

I Kalmar arbetar han i en ateljé i gamla epidemisjukhuset på Lindö. Väl hemma i Litauen ska han göra färdigt en gipsmodell som sedan skickas över för gjutning i Sverige.

Om det han skapar faller i god jord, vill säga. Sällskapet Dryaden har lovat att stå få för materialkostnaden.

De mörka ögonen lyser när han talar om sitt arbete:

– Nå, vad tycker ni?

Han säger att han ska göra ett förslag till att välja på.

 

Det är fyra år sedan Litauen återuppstod som en självständig nation.

– Konsten är viktig för oberoendet och för historieskrivningen i landet, anser Algimantas Vytenas. Han jämför med vad han sett i Kalmar: plaketterna som visar hur den gamla kyrkan åg ut, fontänen på Larmtorget som håller vårt minne av Gustav Vasa vid liv.

Sedan visar han sin medalj, ännu bara i gips. På framsidan drottning Margareta själv, på baksidan Kalmars gamla kastal. Texten på latin: ”Margareta, regina Danæ, Sveciæ…” Kansliet för unionsjubileet har skickat honom underlag och nu är han här med sitt förslag. Vad säger unionsgeneralen Jan Herstad?

 

Historien betyder mycket för denne konstnär, den saken är klar.

– Men lika viktigt, säger han, är det dekorativa, att skapa stämningar.

Algimantas Vytenas berättar om konstens villkor i Litauen, under sovjettiden och efter Sovjetunionens fall.

– Jag var själv med i sovjetiska konstnärsföreningen, säger han och skrattar brett. (Underförstått är att alla som ville utöva konst var tvungna att vara med.)

Han tar fram ett album och visar bilder på skulpturer han gjort: en starkt stiliserad Orfeus tilltalar mig.

Sådant kunde jag inte göra under sovjettiden. Då skulle det vara socialistiska realim, säger han och visar med sina armar hur det i den av kommunistpartiet sanktionerade konsten kryllade av hjältearbetare som slet för den socialistiska framtiden. Och illustrerar därmed vilka stämningar som skapades av den offentliga konsten då.

 

Sedan visar han något annat.

En pietá, den sörjande Maria med Jesu kropp i famnen, fast den här är inte precis lik Michelangelos.

Denna är i kompakt, tung granit och sorgen den uttrycker gäller också alla de litauer som försvann i Gulag, det sovjetiska strafflägersystemet.

En stark bild i det starkt katolska Litauen.

Nu är den officiellt minnesmärke i Panevezyje över Stalintidens offer.

tillbaka